F

Blus 1 euro 2hand Paris, örhängen diy, jacka carlings, tröja carlings, halsband farmor.

Pimpom

När Halloween började närma sig fanns ingen tvekan i vad jag skulle vara utklädd till. Sailooooor Mooooon. Såklart. Usagi! Serena! Annie! The Moon Princess! Eller vad som nu tycks passa bäst för var och en. Sofia klädde ut sig till Sailor Venus för vi gör allting tillsammans, ye, som ett äkta par! Tyvärr tog vi inga bilder som gör utstyrseln rättvisa...jag förstår inte varför för vi var helt perfekta. Min outfit var to die for! När jag var hem och hämtade kläderna och kom ned för trappan sa mamma "Sailor Moon?". Till och med Hon såg vad jag försökte åstadkomma. Med sminket och allt...det var komplett...synd.

Det var en bra kväll! Rebecca trillade in medan vi höll på å göra oss i ordning. Inte det minsta utklädd. Typiskt henne. När vi var klara traskade vi bort till Jockos föräldrar, där numera Pernilla bor. Hon flyttade in i Jockes rum när han flyttade ut. Komiskt och underbart! Där väntade Sara och såklart Pernilla på oss. Och Pernilla...pernilla pernilla pernilla...när hon kom runt hörnet, iförd vaddetnuvar...fyfan vad läskigt! Helt perfekt var det. Minen hon hade var så jävla skräckinjagande att jag inte kunde hålla mig för skratt. Vi drog på O'learys och hade en sjukt rolig kväll. Träffade på en massa sköj fölk och hamnade på efterfest, som dagen efter fortsatte i mer fest. När jag at last lyckades ta mig tillbaka till Frösön drog jag och frugan till Jocko igen. Kvällen ägnades till öl och "Så mycket bättre", mycket bra. Life is good!

Sailor Moon

Fan vad fort tiden går. Den bara flyger iväg medan jag robotar mig med min robothustru, Sofia Rrobot. Trots att många av mina närmsta har flyttat från Östersund känns det okej, för jag har kvar Sofia. Hos hennes pappa har de en tradition att de varje dag vid middagen ska berätta om dagens tio guldkorn. Tio bra saker som hänt under dagen. Sofia skrev ett väldigt fint sms till mig häromdagen om att jag var hennes guldkorn i livet. Och jag kan inte säga annat än att känslan är ömsesidig. Vi har så galet jävla efterblivet retardiskt jävla roligt tillsammans! Jämt! jag och Sofia. Det känns som en enda stor skrattfest, utan varken början eller slut. Vi behöver bara varandra för att veta att vad vi än gör kommer bli en succé. Det är ofta svårt för andra att hänga med i vårt tempo och det vi säger. Få förstår sig på våra skämt. Det blir så väldans internt, nästintill jobbigt internt. Speciellt när det är andra med. Vi är som i vår egen lilla bubbla. Och jag älskar bubblan! Jag skulle aldrig vilja vara utanför bubblan. Det finns ingen som henne. Det finns ingen jag trivs med på det viset. Få bubblor är så bubbliga som vår bubbla. Blubb blubb!

Pimpom

Pimpom

Försökte tala till mig
Försökte säga någonting till mig
Kunde sluta tala till mig
För jag kunde inte höra någonting, nej
Försökte ge ditt allt till mig
Jag vände ryggen till och gav dig ingenting
Försökte ställa upp och vara en vän
Men slutade försöka för jag kände ingenting

Vi har försökt så många gånger nu
Gått om varandra så många gånger nu

Jag tror att det är dags att säga god natt
och somna om

Försöker tala till dig
Lyssnar men vill inget säga till mig
Slutar tala till dig
För jag hör inte någonting från dig, nej
Och jag drömmer om dig nästan varje natt
Och varenda gång jag drömmer så är jag fast, i dig
Men jag säger god natt och somnar om
Och ber för att du inte ska dyka upp igen

Vi har försökt så många gånger nu
Gått om varandra så många gånger nu

Jag tror att det är dags att säga god natt
och somna om

Så många gånger nu

Pimpom

Vad fort det gick att förvandla mitt älskade Östersund till ett sepeställe som jag absolut inte vill vara på, samtidigt som det är den sista platsen jag vill lämna. Det kom oväntat och jag tycker fan inte om överraskningar. Inte alls. Jag vill alltid veta exakt vad jag har att vänta och att det även ska hända. Jag måste fan ta mig härifrån och tillbaka till Paris. Nu. Fan vilken äckligt jobbig stad jag bor i just nu...skitliv...skitliv...skitliv...skitliv...skitliv...skitliv...

På Pause i Östersund med Erwan

På Lerpan med Angus och Joakim som jag tycker så mycket om

En januaridag på Pause med Erica

Promenix runt i staden med min fina syster Glean

Paris, år 2009? Antoine, jag och Stéphane.

Paris, år 2010, jag och Glean.

Paris, 2011, jag och min söster

Paris, 2011, jag och Sara vid Notre Dame innan vi skulle åka båt på kanalen.

Skitliv...

Några fula bilder från när jag och Glean var på Pause häromveckan. Japp. The place to be. My regular spot.

Pimpom

Ungefär såhär såg det ut imorse när vi vaknade och fann en oöppnad vinbox med rödvin. Passade perfekt till morgonkaffet! Och vi var dessutom fortfarande rätt så påverkade från igår när vi vaknade, så det är ju bara köra! Återställare är ett måste.

Avslutar med att säga skål föfan! I ren Frankrikeanda, are you feeling me Sara? 

Hmm...ungefär såhär brukar det se ut när jag loggar in på facebook...jag stannar helt enkelt där...lite för länge. Men det går bra det med, det går bra det med. Facebook är ju trots allt världens bästa hemsida! I mitt tycke. Jag är helt klart beroende. Men som sagt, det går bra det med.

Jag och Sara har planerat en överraskningsfest för min syster Amanda som fyllde arton i förra månaden. Eftersom att nästintill alla har facebook så har vi självfallet använt oss av det som marknadsföringskanal för hela rajrajet. Mycket bra osv osv osv. MEN! Det har visst visat sig att en del inte förstår att TOP SECRET betyder just topphemligt och har därför gått fram till Amanda på stan och sagt "Jag kan tyvärr inte komma på din fest på lördag Amanda". Lyckat...så vi har vänt helt om, eftersom att hon redan vet, och hon är nu med och planerar. Och det är nog lika bra, eftersom Amanda tycks veta mer än mig anyway. Men det kommer helt enkelt inte kunna bli något annat än kalasbra!

Pimpom

Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår, än klappar hjärtat med friska slag och den ljusnande framtid är vår! Idag är det studenter överallt, på alla gator och torg. Nog för att vi bara har ett torg i Östersund, men iallafall.

Jag tog studenten ifjol, vilket var hur kul som helst. En toppendag. Dagen började enligt standard med champagnefrukost hemma hos en i klassen. Vår frukost var galet god, med smörgåstårta, mackor med massor av pålägg, snacks, bär, frukt jordgubbar osv osv osv. Och såklart champagne. Eller snarare mousserande. Efter den underbara frukosten tog vi flaket in till skolan och blockerade i princip all trafik i vår väg. Flaket var en sådan kung känsla. Den går inte ens beskriva! Flaket var bara fullkomligt underbart! Tyvärr var det vissa omogna ettor och tvåor som fortfarande inte gett upp om det årliga vattenkriget som treorna står för, fast det var lugnt. Nog hann jag allt ducka i tid, ingen match. Jag och min klass åkte flak två gånger under dagen, först på morgonen från frukosten till Wargen och självfallet efter att vi gått ut på Wargentinsskolans trappa. Dock hade vi inte lika tur med vädret som årets studenter är. Lite kyligt var det nog, fast det gjorde inte så mycket. Alla log hela tiden och det vägde upp kylan.

Det är många av mina vänner som tar studenten i år. Denna dag skulle egentligen ha blivit en massa åkande hit och dit och hit och dit av, för att hinna gå på allas studentmottagningar, men jag har sållat ner valet till tre stycket. Och jag kommer gå på alla. Det skulle ha blivit så körigt att gå på alla, eftersom de är så himla utspridda. Men jag gratulerar såklart alla mina vänner ändå och önskar att jag kunnat gå på alla, såklart! Nu blire ut i solen. Tjing!

Min baby och jag

Vårt flakeliflak, som hade både det ena och det andra. Tex såpbubblemaskin.

Pimpom

Bilden tog Erwan förra året till mina inbjudningskort för min studentmottagning. Det var i varje fall najs. Myyycket god mat, tackar mor och söstra mi.

Drack kaffe ur min brurs kopp en fin morgon.

Strövade runt i dessa brallor, i storlek stort och bekvämt. Löööv till dem. Ett mormors-vind-fynd.

Insåg att jag diggar ljuset som blir i mitt rum, runt klockan tio på förmiddagarna, som bara fan och attan och försökte därför kapturera det. Bilder ger det dock, tyvärr, ingen som helst rättvisa.

Hittade igen ett par örhängen som jag inte sett på jag vet inte hur länge och började använda dem i samma öra.

Käkade. I stora mängder. Såsom jag alltid gör under april månad.

Hängde på O'learys, detta bilder från en kväll med Emma och Rebecca. Plus många fler. Typ Albin, som är med på bild nummer ett.

Jag, Amanda och Sara åkte till Paris den tjugoandra april. Mitt enda skosällskap var mina Acne Pistols.

Pimpom

Jag sitter nu här och har bläddrat mig igenom större delen av mitt bloggarkiv. Det känns som lite vemodigt att titta på tre år gamla cambilder och se att jag faktiskt har förändrats en hel del, både på utsidan och insidan. Jag har via detta kommit underfund med att jag faktiskt tycker om mig blogg. Jag tycker om att jag har givit mig själv möjligheten att faktiskt kunna ha något att titta tillbaka på. Även om jag inte alltid skrivit särskilt mycket, det är som inte riktigt det det handlar om. Det handlar om att hitta tillbaka till en känsla. Den känslan jag hade vid just det tillfället. Den känslan jag befann mig i under den tiden av mitt liv. Och tack vara bloggen kan jag hitta den, vilket jag nu inser är helt fantastiskt.

Det jag tror att jag vill få fram med detta, är att jag mycket troligt kommer börja uppdatera här igen och inte bara hålla mig till min tumblr. Nog för att jag gillar min tumblr också, mycket troligt hundra gånger mer än denna blogg, men jag insåg just att bloggen nog är sådär halvt nödvändig den också. Och min blogg är faktiskt bara för mig och ingen annan.

Efter att ha funderat över vad jag ska göra med den förlorade bloggtiden, har jag kommit fram till att jag vill ta igen det gamla. Ja, det som jag hade lagt upp här om jag hade bloggat, då det eller det eller det hände, osv osv osv. Och så kände jag för att slänga in en relativt ny bild. Den togs den tredje maj, alltså för ungefär tre veckor sedan, när jag, syster och en av systers bästa vänner var i Paris. Mer om det i ett annat inlägg.

Hörs!

Pimpom

Pimpom